”Tre av fyra svenska företag uppger att de har svårt att hitta personer med rätt kompetens” – den känner vi igen. Även om siffrorna sett olika ut genom åren så har det konstans uttalats se sista 10 åren, om inte mer. Frågan går att följa i olika spår, generationsväxling, IT och inte minst invandrad arbetskraft. Gång på varannan undrar jag vad vi håller på med. Det finns kompetens men vi tycks inte se skogen för alla träd.
För en tid sedan träffade jag och min dotter en ortopedtekniker som skulle ordna rätt inlägg/sulor till henne. Jag kan inte riktigt släppa det faktum att han bad om ursäkt för att han inte hade en formell medicinsk utbildning utan bara 42 (!!) års erfarenhet där hans engagemang lyste igenom precis allt. Det var inte bara det att han var mästare på att forma dotterns inlägg, han hade genom åren lärt sig att läsa både fötter och dess betydelse för hållning och hälsa. Genom att titta på min dotters fötter kunde han säga saker som han egentligen inte skulle veta kring både höft och huvudvärk. ”Trots att han inte hade någon medicinsk utbildning…”
När vi var klara kunde vi enkelt konstatera att han var något av en magiker. Han fick rysningar när han omedelbart såg hur dotterns hållnings förändrades med de nya sulorna. Och jag får rysningar för att vi tenderar glömma bort hantverket, det tysta lärandet som sker på våra arbetsplatser. Kompetensen som skapas genom hårt arbete som inte alltid har ett namn.
Som konsult är jag väldigt bekant med att specialistkompetenser efterfrågas. Gärna med allsköns förkortningar. Utöver det ska sedvanligt 10-15 års erfarenhet inom varje specialistkompetens efterfrågas. Samtidigt som vi pratar om vikten av att krossa silos och stuprör i organisationer efterfrågar vi saker som teoretiskt verkar rätt. Kan det vara så att vi helt missat att gräva där vi står. Att vi väljer bort yrkeskunnandet för bara leta ett snyggt presentsnöre?
Jag har alltid betraktat mig som generalist då jag jobbat med många olika branscher under lång tid. På senare tid har det inte känts lika bra som vanligt men efter att ta träffat dotterns ortopedtekniker (aka magiker) så tänker jag dock återta begreppet för mig själv och inte nog med det. Jag är en generalist-ninja som faktiskt kan göra underverk med både människor, organisationer och inte minst lärande.
Känner du som jag, att du kan en hel del och väldigt mycket utan att det har ett namn. Ta fram din inre generalist-ninja och gå ut och förändra världen!
Lärande ledarskap 