Precis när vi var på väg ut ur pandemin. Precis när jag blivit varm i kläderna på nya jobbet. Precis när allt skulle bli som vanligt så blev ingenting som vanligt. Kriget sedan några veckor tillbaka, bortåt 10 miljoner människor på flykt i Europa. Både i och utanför Ukraina. Dieselpriser, matkriser, miljökriser och egna kriser. Sorg och förundran. Hur kunde det ske?
Det är en helt ny nivå av allt och vi är inte vana. Vi är inte vana att leva i kris, fast vi lever inte i kris egentligen. Oaktat hur man tolkar sin situation är det lätt att stänga av och tappa hoppet, för det enda vi hör på radion eller ser i sociala medier är elände. Själv har jag valt att plocka bort flera lokala nyhetssidor i mina sociala medier för domedagskänslan blir så total.
Det är en helt ny nivå av allt och jag tänker mycket på hur detta paradigm-skifte i ledarskap kommer påverka oss. Allt vi visste om ledarskap blev ju så jäkla fjuttigt efter att Zelensky med sitt mod visat att det enda som räknas är närvaro. Att du tar ditt ansvar och gör det som krävs trots att chefen, eller kanske grannen, har en helt annan agenda. Att du står för värderingar som är sunda och handlar om medmänsklighet till varje pris. Att du gör skillnad.
Tar vi inte den här chansen och går i Zelenskys fotspår så kommer en riktigt tuff tid framför oss. Jag känner mig ändå försiktigt hoppfull. Har anmält mig till FRG, frivilliga resursgruppen och kommer i mitt arbete fokusera stenhårt på att bidra till en välfärd som överlever. Detta med hjälp av teknik, innovation och beprövad kunskap. Det är också en helt ny nivå av lösningar men mer om det en annan kväll.
Lärande ledarskap 