Om jag skulle måla en tavla över det gångna året skulle jag nog inte hänga upp den. Kanske mer ställa den åt sidan och titta på den ibland. Funderat på vad och om jag skulle gjort något annorlunda. För penseldragen har varit stora i vissa avseenden men detaljerna finns alltid där.
Saker och ting börjar falla på plats i mitt liv och det handlar i mångt och mycket om detaljer. Bitar av kunskap både kring både mig själv och mina döttrar. Vi har en tendens att förenas i hur det känns att inte passa in, av olika skäl men med samma upplevelse. Att vi tittar på världen med andra ögon och söker förståelse och samband kring beteenden och händelser. På vårt lite okonventionella sätt. Detaljerna har alltid betydelse. Det är en ynnest att försöka förklara samhällsutveckling, kulturella betingelser, fostran och individuella val för en högbegåvad och npf-diagnostiserad tonåring. Min utbildning som beteendevetare har aldrig nyttjats så bra som dessa år.
Och likväl som båda döttrarnas utmaningar i skolsystemet så kan jag konstatera att de tre sista åren i mitt yrkesliv varit i det närmsta helt bortkastade. Där fanns inga penseldrag och noll utrymme för vare sig förändring, utveckling eller resultat. Jag hamnade helt enkelt på fel ställe. Som så andra många gånger finns det en lite mer komplicerad förklaring bakom men oaktat det så blickar jag nu framåt. Jobbet har alltid varit viktigt för mig, en kanal för att orka, kunna och klara resten.
Med det vill jag ha sagt att jag i år fixat två operationer, en strålbehandling, fighten med skolan samtidigt som jobbet varit katastrof. När jag hittat en ny arbetsgivare som ger mig rätt förutsättningar så kommer jag vara galet stark. Penseldragen är fortfarande stora men det är ljusa färger som används!
Till sist, glöm inte att hylla en revisor i din närhet ;-D Mer om det i annat inlägg!
Lärande ledarskap 