I morse läste jag en intressant artikel om strategiskt arbete. Jag fastnade speciellt för punkt tre då jag arbetat statligt och offentligt de sista åren. Ett enormt spännande fält där behovsbilden är både tydlig och gemensam på många håll.
”The traditional strategic planning process does not match the speed with which the market is moving and likely needs to be reinvented. The process is too infrequent, and it takes too long to complete.”
Men vänta nu.Offentlig sektor har väl ingen koppling till marknaden? Jag vill bestämt hävda att koppling finns och den är stark. I den värld vi lever i nu har offentlighetens roll som institution blivit förändrad av den enkla anledning att den inte är förändrad. Precis allt annat är förändrat och det är hög tid för offentlig anpassning. Det gäller så väl förhållningssätt till strategier som förmåga att vårda relationer med medborgare, partners, intressenter och andra aktörer. Vi kan inte längre säga att man behöver inga planer för de ligger bara på hyllan. Det är oerhört ansvarslöst.
När jag funderat vidare en stund på artikeln kom ordet motsträvigt upp i mitt huvud. Anledning oklar men fri för tolkning. Jag googlade om det fanns någon bild och blev aningens besviken då en kossa dök upp. Men..allt är ju relativt och jag valde genast att identifiera mig med en ko för att starta dagen med glimten i ögat. En motsträvig kossa (ogillar stuprör) som vet att gräset är grönare på andra sidan, när vi arbetat vidare med att ställa om offentliga verksamheter till vad det förtjänar att vara. Moderna, lättfotade och förtroendeingivande.
Än gladare blev jag när eftermiddagens mötte var tillsammans med en hel flock ko…nej, jag menar likasinnade. Ni hajar. Alliera er med de som ger kraft, kavla upp ärmarna och jobba vidare.
Ps. Kor är ju inte bara heliga (i Indien). De är starka, envisa och förtjusande också.
Lärande ledarskap 