Jag åkte och handlade på stormarknaden under eftermiddagen. Det gick snabbt att konstatera att det var lika lite bilar ute som vanligt, de två milen in till stan. Lätt socialt undernärd begav jag mig in på butiken. Kanske träffar jag någon bekant? En mild förhoppning försvann när jag ändå inser att köpströmmen inne på stormarknaden är förändrad. Förhoppningen övergick i fascination.
Jag slickar inte längre på påsarna när jag ska öppna dem. Jag vare sig hostar eller harklar. Fokuserar på min lista. Jag hade inte skrivit ny pocketbok men det behövde jag ändå. En kvinna ställer sig i kö till böckerna, där jag är. Tar min blippare och går vidare mot charken. Likt tvspels-figurer navigerar vi runt varandra på 1-2 meters avstånd. Till och med i frukten. Det är en försiktig atmosfär men också trevlig. Respektfull.
Det har hänt något med mitt och vårt beteende konstaterar jag. Kanske inte överallt men på väsentliga ställen iallafall. Jag åker hem och tvättar händerna länge med en äcklig lime-tvål. Tankarna går till dagens presskonferens med Folkhälsomyndigheten. Orden är bekanta. ”Vi håller avstånd, tvättar händer osv.” Men det är något i sättet som de säger det på…varje dag, samma tid. En känsla av tillit känns i kroppen för stunden.
Samtidigt. Forskare går bananas. Sociala medier kokar över i vanlig ordning av proffstyckare. Journalister som söker rättfärdiga modeller till höger och vänster. Inga beredskapslager. Våra gamla drabbas ont.
Och i morgon återkommer Folkhälsomyndigheten med sitt budskap. Min fundering blir här med, varför pratar vi inte om nudging i Sverige? Det är väl det vi håller på med? Allt från presskonferensen till butikerna uppmaningar om avstånd med klistermärken på golvet. För att inte tala om alla klipp i sociala medier på quarantine-challenge och ramsor på handtvätt. Ja, det finns förhållandevis lite forskning men i alla fall ett Nobelpris. Om vi ändå är sprungen ur Per Albin Hanssons folkhem borde det väl fungera fast anno 2020. Med nudging.
”Den känsla av trygghet till existensen, som förvissningen om bistånd vid arbetslöshet, sjukdom och annan olycka samt på ålderdomen skänker, gör den enskilde mera medveten om sitt medborgarskap. Den alstrar också den samhörighet med det allmänna, den hemkänsla, som är kännetecknande för en god demokrati.”
Jag hör till de där som tror gott om folk. Helt enkelt väldigt mycket Y-teori. Har gått på pumpen några gånger då det inte alltid stämmer. Men nog vore det skönt om vi kan hålla Sverige levande samtidigt som vi pushar varandra åt rätt håll och går starka ur detta tillsammans!
Jag jobbar vidare hemifrån med lite social längtan men också förhoppningar. Ta hand om er och håll er frisk.
Foto av Pixabay på Pexels.com
Lärande ledarskap 