Jag har jobbat i drygt 1,5 år i min nuvarande roll och klev rakt in med stora ambitioner att förändra och utveckla de insatser som sker inom ramen för offentliga kärnuppdrag i vårt län. Jag förstod rätt snabbt att jag stod inför min största utmaning hittills. Att skapa förutsättningar för behovsdriven utveckling med stöd av IT och digitalisering för 8 kommuner och 1 region i samverkan. Tjänstepersoner före mig hade slitit hårt och länge med att få både politik och ledning att inse att digitalisering inte är någon enskild företeelse som bara sker i företag. Eller via en app. Eller för all del att det handlar om bredbandsuppkoppling.
Några veckor före Corona-utbrottet skrev jag därför en debattartikel som publicerades i vår lokaltidning i samband med utbrottet för ca veckan sedan (det blev märklig tajming). ”Nu måste politikerna ta digitaliseringen av verksamheterna i offentlig sektor på allvar”. Efter att ha lobbat, diskuterat, utbildat och informerat utan gehör i ett års tid var det liksom dags. Egentligen borde någon ha skrivit den artikeln för 10 år sedan.
Vi har dock inte tid att vara efterkloka i det tider som råder med Coronautbrottet. Det enda vi kan göra är att vi nu gemensamt skapar de bästa förutsättningarna för våra offentliga sektorer i den digitala tid som råder. Förtroende för demokrati och kunskap är i gungning i den svåra tid som råder. Experter och politiker grillas på bål dagligen i sociala medier. Ifrågasätts, hånas och kränks medan vi tittar på och det är inte okej någonstans någon gång.
Distansmöten fick en ny innebörd över en natt. Politiker frågar hur man startar ett Skype-möte. Vad får vi och vad ska vi enligt kommunallagen? Överbelastade nät. Teams som laggar. Netflix sänker kapaciteten på streamingen på begäran från EU. Med mera. Med mera. Tekniken i våra liv som några tog för givet var inte för given.
Min förhoppning är ärligt att krisen kommer leda till att vi återgår till mer småskaligt fast på ett smart sätt. Att vi med hjälp av ny teknik skapar nya sätt att mötas, andra näringslivskedjor, innovativa rörelser även i offentliga sektorer och inte minst att vi värdesätter kunskap på ett annat sätt än i dag. Utan subjektivism. Med förtroende. Vi kan göra ett val.
Det kanske är dags att vi dammar av Think global men act local på ett helt nytt sätt. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Ta hand om er!
Lärande ledarskap 