..tomt blad. Jag vet att man egentligen ska säga, nya möjligheter. Men för en som ändå har nya möjligheter som religion så kändes det klyschigt. Jag tänker att min möjlighet är att året är oskrivet i sig. Nuvarande tjänst är tämligen kortsiktig och jag tillåter mig bli så pass gammal att jag kan fundera på vad jag verkligen vill göra på arbetet.
Ni som känner mig vet att jag redan startat Östersunds grymmaste managementkonsult-firma i huvudet några gånger. Någon annan kan ha snappat upp att jag skulle vilja bli digital nomad i Italien. En annan kan ha hört att jag gärna skulle viga all min tid till att hjälpa idrottande ungdomar till balans och välbefinnande. Allt det är sant, så tänker jag
Och på tal om möjligheter och konsulter. En del av det slaget skulle nu säga till mig, att det enda hindret är jag själv, Förverkliga dig! Det är en fin tanke i sig och helt rätt på många sätt. Men det är inte gjort i den handvändning som en möjlighets-drypande idealist som jag behöver. Jag kan helt enkelt inte bara hoppa rakt ut nu även om jag älskar det i tanken.
Min mamma brukar på ett jordnära sätt påminna mig att vara tacksam för det jobb jag har. Det är jag också, allt mer och allt oftare. Men..att vara kreativ byråkrat som vill att möjligheterna och initiativen ska vara både fräcka och nytänkande. Går.inte.just.nu.
Ett tomt blad. Det har gått 10 år sedan jag slutlevererade utbildningen inför driften av Citytunneln i Malmö. Fortfarande det roligaste och mest utmanande projekt jag någonsin gjort. Jag blir sjukt peppad och aningens nervös när jag tänker på detta nya decennium. Vad kommer det bära med sig? Engagemang och ansvar oavsett, vi har alla ett val att göra.
Jag ska fylla mitt tomma blad med kunskap, träning och glädje. Man vet aldrig vart det bär i väg, det går ju alltid att bli lastbilschaufför om inget annat funkar. Ett och annat blogginlägg ska också skrivas. Jag är redo – nu kör vi!
Lärande ledarskap 