Idag kom effektivitet på tal. Eller rättare sagt var det jag som anmärkte på att det är för många som böjer på ordet. Effektivare anser jag vara vedertaget, framför allt inom myndigheters språk. Det finner jag trist ur två perspektiv. Dels anser jag inte att man kan böja effektiv. Antingen så är du effektiv eller så kan du bli mer effektiv.
Sedan känns det som att effektivare signalerar mellanmjök. Och det är förhållandevis svårt att mäta något som är effektivare. I tider när digitalisering och nedskärningar turas om att ta plats i ledningsrummen växer en tanke hos mig. Och det är inte effektivitet, eller ”effektivare”. Jag tänker snarare på mekanik. Som jag skrev i förra inlägget kräver nya tider nya metoder. Men i vår iver att rätta till och skapa just effektivitet ser jag en stor risk att det bara blir mekanik eller luftslott. Raka rör, centraliserade organisationer och hierarkisk struktur. En form som inte gynnar innovation och lärande. Risk för inlåsning alltså.
Vad är det då som gör en organisation framgångsrik? – Projekt? Försäljning? Ekonomi? Grym marknadsföring?
Nej, det är arbetsplatsens kultur som är fundamentet och det är människor, medarbetare som frigör magin. Magin att skapa lösningar på de behov av effektivitet som finns. Det som behövs för detta kostar inte så mycket. Trygghet, användarfokus och horisontella processer. Rakt igenom. Inte upp ifrån och ner.
Ni har hört många säga det. Kulturen som värdeskapare. Jag säger, underskatta aldrig det! Organisationen som jobbar med att skapa värde på fler sätt än en produkt eller tjänst. Jag tycker vi lämnar mellanmjölken nu och och tillåter oss bli nyskapande och om vi är riktigt modiga…bäst! Inte effektivare.
Lärande ledarskap 