Skiljelinjen mellan vad som förpliktigar och vad som är roligt kan i vissa avseenden vara knivskarp och ibland suddig som en grumlig lerpöl. Jag tänker det ligger i betraktarens ögon men det är också det som fascinerar mig mest. Vad är det som avgör människans val till hur man agerar. Går jag in i ett åtagande med bitterhet, tveksamhet eller gör jag det med intresse och nyfikenhet?
Oavsett vilket så har behovet av tydligt ledarskap aldrig varit viktigare. Att få bli övertygad så pass att det spelar ingen roll hur vägen fram ser ut. Att bidra till ett lagbygge som med sunda värderingar vill nå ett större mål än det som jag själv först tänkte på. Att känna att alla bidrag är välkomna, stora som små. Man behöver inte alltid gå först men man kan gå tillsammans. Det handlar om att jacka ihop små och stora kuggar till ett fungerande hjul.
Och det spelar ju egentligen ingen roll om det är på arbetsplatsen, i en förening eller samhället i stort tänker jag. Många tvekar, en del känner hopplöshet. En del är bitter och andra missnöjda. Rädda. Jag blir fascinerad och matt när jag läser vissa trådar i sociala medier. Drivet bakom hat och hot. Det ska inte vara så här, vi kan bättre.
Att lyfta fram ledarskap och tydliga röster är egentligen inte plikt eller nöje. Det är absolut nödvändigt just nu. Vilken ledare, känd som okänd, har inspirerat dig till att känna glädje i engagemang? Finns det någon som gör att du glömmer det som förpliktigar och bara kastar dig ut i det okända för att skapa nya stordåd?
Har du ingen sådan ledare runt om dig, sök reda på din källa till inspiration. Det är en investering på alla sätt.
En tanke på “Vad påverkar ditt engagemang?”