En av anledningarna till att jag alltid haft svårt att lära mig matte är att jag ifrågasatt. Alla dessa skrivna och oskrivna regler som man var tvungen att bara acceptera rakt av. Och det kändes aldrig logiskt för mig. Däremot att analysera och fundera på olika händelser och situationer i samhällskunskap, det var mycket mer spännande. Att lägga ihop 1 plus 1 och det kan bli både 3 och 45. Jag valde av naturliga skäl att fortsätta på den sistnämnda banan. Det är stimulerande och framför allt roligt!
Efter att i förra veckan läst en alldeles oerhört inspirerande text av Petter Stordalen i tidningen Chef så började jag fundera ytterligare lite kring ovanstående. Och jag konstaterade att jag satt i system att varje gång någon säger åt mig att vänta, att tänka, att vila eller på något annat sätt säga, ”det går inte” så gör jag gärna tvärtom. Lånar här också lite inspiration från Zlatan som vägrar låta en omfattande knäskada diktera slutet på hans karriär.
Och varför skriver jag nu detta då..jo, för jag känner övertygelse. En sjujäkla övertygelse om att motgångar gör en stark.
Och jag känner en sjujäkla övertygelse om att vi behöver bli ännu bättre i vårt ledarskap. Att det är okej att passionerat hjälpa varandra till nya framgångar där vi lär och utvecklas hela tiden. Att det är bättre att fråga, hur kan jag hjälpa dig att uppnå dina mål istället för att säga det går inte.
För motgångar kommer för eller senare. Men om målet är uttalat och accepterat blir det betydligt lättare att hantera de motgångar som dyker upp. Som Petter skriver,
Världen behöver målas med ljusare färger. Världen behöver mer galenskap. Mer mod. Som ledare har vi möjligheten att förse samhället med fler penslar. Med mer färg.
Tack Petter! Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag tar min sjujäkla övertygelse och möter kommande utmaningar med både penslar och massor med färg. Och jag kommer alldeles säkert hitta någon underbar okonventionell lösning.
Vilken är din övertygelse?
Lärande ledarskap 