Insikten kring mig själv slår mig hårt. Det är till och med svårt att skriva ibland, det blev ju inte som jag tänkt. Jag fick diskbråck och de senaste månaderna har jag periodvis varit försvunnen i en bedrövlig smärta. Det är inte självklart att skriva detta. Inte på något sätt alls. Jag har pratat med nära och kära så klart men att sätta det på pränt är något annat.
Det säger väl en del om min självbild men det är också upprinnelsen till detta inlägg. Några i min närhet har berömt mitt fokus i rehabiliteringen. Att jag gång på varannan gör mina övningar med fokus, närvaro och repetition. För mig är det alldeles självklart för att min rehabilitering är mitt lärande. Varje dag, varje övning och varje steg ger mig kraft, motivation och nya nivåer att finna!
Jag flyttar mina bekvämlighetszoner och jag stretchar lika mycket på mina målsättningar som på min kropp. För någonstans vet jag att jag kommer vinna igen. Och inte något nytt millopp utan mot mig själv.
”The go-getter, a day without learning is a day without breathing”
– Robin Sharma (så klart)
I mångt och mycket är jag emot alla dessa quotes men detta är så kärnfullt. Inte enkelt men däremot kärnfullt. Jag har ofta känslan att många söker sin inre karaktär och personlighet och därigenom motivationen att ta ansvaret. Att göra saker för det egna välbefinnandet. Jag tror det är viktigt att skrapa bort bruset vi lever i för att hitta förutsättningarna för eget lärande.
Vad vill du börja med? Våga, agera och framför allt repetera!
Lärande ledarskap 
Det låter som om du hittat din väg tillbaka. Själv fick jag diskbråck 2012 och tvingades till akut operation. I min iver att komma tillbaka till arbetslivet gick jag all-in på träning. Då kändes det bra, jag fick en kick under varje träningspass. Samtidigt blev jag långsamt tröttare och mer sliten dag för dag. Till slut sa kroppen stopp och jag låg utslagen flera veckor.
Med tiden och med hjälp av erfarenhet har jag nu funnit en medelväg. I de ingår träning, familj, andra intressen och vila. Förr skulle jag oavsett form aldrig missar ett träningspass, idag lyssnar jag på kroppen och säger den nej så avstår jag med gått samvete.
Lider än idag av sviterna av flera ryggoperationer men försöker vara positiv och göra allt jag kan för att må så bra det bara går.
Lycka till!
GillaGilla
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag känner igen mig..det var och är en balansgång i träningen. Att våga ta i men samtidigt hålla igen. Det är skört men det går. En bit i taget. Och jag tror det är jätteviktigt att jobba med hela kroppen även huvudet. Jag önskar dig oxå varmt lycka till med fortsättningen!
GillaGilla